Hade rackarns tur och började inte försen kl 12.00 idag. Njuter av det underbara vädret och fullkomligt älskaar då jag hinner ut på långpromenad på morgonen UTAN att stressa, det är väl vad man kan kalla vardagslyx?
I övrigt har det faktiskt varit en rätt så tung dag med många beslutstagande och diverse ting som gör att det kokar ihop sig uppe i skallen på en. Jag hade tänkt köra på en relativt tidig kväll idag men känner dock att jag redan håller på att spräcka tidshemat aningens.

 
Förstår verkligen inte varför jag ska
envisas med att göra samma pose jämt och ständigt.
Förstår du?